Fik med en bortglömd vän.
Kanske inte så bortglömd men när Suzie bodde här så var jag och Sami supertajta. Vi pratade om allt allt allt och så är det liksom inte längre. Men idag när han inte hade någon annan alls att fika med så ryckte jag in och det blev jättetrevligt. Vi drack varm choklad och kaffe och vars två öl och bondade lite igen. Det tyckte jag om.
Kom hem och kollade på film med turturduvorna nummer ett. Jag installerar mig i mitt hörn i soffan och låter bli och titta dit så kanske jag kan ignorera hur söta dom är. :P
Det är jobbigt att jag är så irriterad. Jag vill inte vara det och jag är inte säker på att jag har något rätt att vara det men liksom. Jag vill inte ha en stor hög med påsar och skit och mög i hela lägenheten hela tiden. Och jag kan liksom inte städa undan det heller och så fort Josephine är här så duschar hon eller är påväg någonstans så hon plockar inte undan det och jag är hemsk som säger så men jag tycker att det är jobbigt. Jag tycker att det är irriterande att mitt i slutet på en romantisk film där man vill sitta och snyfta kommer hon hem och sätter sig vid datorn och börjar knappra och allt liksom förstörs. Fast hon kan inte vara någon annanstans för hon bor inte här längre och jag VET att jag bodde här länge på soffan också men jag försökte hålla ordning på mina saker och nej. Jag vet. Det är samma sak och jag är hemsk.
Och nu ska jag liksom bli tvungen att måla om allt här hemma för att den jävla typen som ska flytta in här känner Josephine och uppenbarligen ska få ha en massa krav på hur här ska vara då. Fuck you säger jag. Om jag hade haft någon talan i det här så skulle du aldrig fått lägenheten för jag gillar inte dig och du är inte värd världens finaste lägenhet! JAG VILL BO KVAR HÄR!
Nu är jag jävligt arg. Precis som jag kokade när Jos satte sig vid datorn och det var ett jävla högt klickande ljud därifrån i hela slutet av filmen som gjorde att jag knappt kunde gråta och hallå? Jag tittade typ bara på filmen för att kunna gråta en tår och FAN!
Jag saknar Suzie. Jättemycket. Även om vi träffas så är det inte riktigt samma connection längre. Känns det som iallafall. Det är för att det är så mycket med lägenhet och skit och jag mår illa och blir arg för minsta lilla och jag vill verkligen slå folk. Mitt på gatan kan jag bli sugen på att bara gå fram till någon och smälla till dom och säga "Vad fan har du för rätt att gå där och se glad ut? Är du kär? Har du en lägenhet? Ett fast jobb kanske? Fuck you! FUCK YOU jättemycket!" Och sen smälla till dom igen. Jag tror att jag kan bli gladare av det. Helt ärligt.
Jag vill inte slå Suzie men det är bara med henne jag kan känna att jag får känna så. För vi är liksom varandras syre. Hon är typ hela mig och när vi inte är nära varandra känns det som om halva mitt hjärta ekar tomt. Jag vill aldrig mer leva mitt liv utan henne i det. Aldrig.
Nu mår jag lite bättre igen. Helvete. Kanske dags att gå i terapi igen?
Kom hem och kollade på film med turturduvorna nummer ett. Jag installerar mig i mitt hörn i soffan och låter bli och titta dit så kanske jag kan ignorera hur söta dom är. :P
Det är jobbigt att jag är så irriterad. Jag vill inte vara det och jag är inte säker på att jag har något rätt att vara det men liksom. Jag vill inte ha en stor hög med påsar och skit och mög i hela lägenheten hela tiden. Och jag kan liksom inte städa undan det heller och så fort Josephine är här så duschar hon eller är påväg någonstans så hon plockar inte undan det och jag är hemsk som säger så men jag tycker att det är jobbigt. Jag tycker att det är irriterande att mitt i slutet på en romantisk film där man vill sitta och snyfta kommer hon hem och sätter sig vid datorn och börjar knappra och allt liksom förstörs. Fast hon kan inte vara någon annanstans för hon bor inte här längre och jag VET att jag bodde här länge på soffan också men jag försökte hålla ordning på mina saker och nej. Jag vet. Det är samma sak och jag är hemsk.
Och nu ska jag liksom bli tvungen att måla om allt här hemma för att den jävla typen som ska flytta in här känner Josephine och uppenbarligen ska få ha en massa krav på hur här ska vara då. Fuck you säger jag. Om jag hade haft någon talan i det här så skulle du aldrig fått lägenheten för jag gillar inte dig och du är inte värd världens finaste lägenhet! JAG VILL BO KVAR HÄR!
Nu är jag jävligt arg. Precis som jag kokade när Jos satte sig vid datorn och det var ett jävla högt klickande ljud därifrån i hela slutet av filmen som gjorde att jag knappt kunde gråta och hallå? Jag tittade typ bara på filmen för att kunna gråta en tår och FAN!
Jag saknar Suzie. Jättemycket. Även om vi träffas så är det inte riktigt samma connection längre. Känns det som iallafall. Det är för att det är så mycket med lägenhet och skit och jag mår illa och blir arg för minsta lilla och jag vill verkligen slå folk. Mitt på gatan kan jag bli sugen på att bara gå fram till någon och smälla till dom och säga "Vad fan har du för rätt att gå där och se glad ut? Är du kär? Har du en lägenhet? Ett fast jobb kanske? Fuck you! FUCK YOU jättemycket!" Och sen smälla till dom igen. Jag tror att jag kan bli gladare av det. Helt ärligt.
Jag vill inte slå Suzie men det är bara med henne jag kan känna att jag får känna så. För vi är liksom varandras syre. Hon är typ hela mig och när vi inte är nära varandra känns det som om halva mitt hjärta ekar tomt. Jag vill aldrig mer leva mitt liv utan henne i det. Aldrig.
Nu mår jag lite bättre igen. Helvete. Kanske dags att gå i terapi igen?
Kommentarer
Postat av: suze
Men för fan. Jag älskar ju dig! Och man får vara arg på folk, för ingenting faktiskt. På dom jävlarna! Jag är skitarg nu till exempel. Fiii faaaan. Men jag är också lite glad för jag pratade med dig nyss.
Jag har tänkt mycket på terapi på senaste, och gråtit många skvättar och hade jag vågat hade jag ringt nåt psyk-nummer.
(eeh jag kollade telfonkatalogen igår men hittade inget. bara en massa barnpsyk och familjepsyk men liksom jag då? VEM SKA JAG RINGA TILL?! räknas jag mindre eftersom jag är ung och frisk? FUCK YOU!)
Trackback
