Christina Lilja

Jag och Fridolina skulle ta en öl här hemma och kanske ut och ta en öl senare. En lugn kväll i Eslövet med andra ord.
Icke sa nicke. D1 satt ute där vi skulle ta en öl och helt plötsligt befinner vi oss i Malmö hos T. T våldtog Frida mot ett bord och sen begav vi oss mot Slagthuset. Weeii! Nej. Det var inte roligt.


Jag har aldrig känt mig mer som ett äckligt jävla fläskberg i hela mitt liv.


Från och med söndag kommer jag inte gå ut innan jag har gått ner 10 kg. Efter det ska jag gå ner 5 till, men då kan jag tillåta mig själv att gå ut iaf. Innan 10 kg? Nej. Jag tänker inte göra det. Jag känner mig som Britney borde ha kännt sig när hon gick ut på scen sist hon uppträdde. Som en flodhäst tagen ur sin naturliga miljö. Jag ingår alltså en pakt med mig själv. Jag ska motionera minst en halvtimme varje dag och sluta äta. Kanske inte helt. Men nästan. Och våga inte klaga på mina bantningsmetoder, dom har fungerat innan och dom kommer fungera igen. Thats it.

(Frida, självklart var det kul att dansa med dig, det är alltid roligt att vara med dig, men fan. Du förstår.)


T är charmig. En smula påflugen, men charmig. Jag fick en stark känsla av han ville kyssa mig. Kanske på grund av att han slängde sig på mig i bilen. Men jag vet inte?
Han är så lik D1, och han gör sånt helt utan anledning. Jag ville inte kyssa honom. Eller? Nej, det ville jag inte. Jag ville kanske sjukt sjukt lite långt inne i mig men allt utanpå gjorde att jag verkligen inte ville.
Jag kan inte sluta tänka på Kiwi. Fan. Fanfanfanfanfan.


Måtte FAN ta bort mina extrakilon snabbt som satan.

Måtte FAN ta Kiwi för att han får mig att känna som jag gör.

Måtte FAN ta alla människor som ens tittar på mig dessa dagar. Titta bort! Ingenting att se här! Bara en flodhäst i Eslöv, har du inte sett det innan eller? Va? VA?!



Nu ska jag vända mig om, tänka på hur hungrig jag är och vara glad över det. Då finns det inget som fyller min mage iallafall.