Christina Lilja

Jag har inte haft energi att blogga på länge, vilket säkert har gjort att jag har tappat en stor fanbase. :P

Just nu är jag inte på humör att berätta varför, men fan att jag ska berätta hur arg jag är!

På mitt jobb har vi boende som är aktiva, som vill sitta och prata, titta i tidningar, gå ut och gå och göra andra saker. Igårkväll satt jag och tittade på film med dem, pratade om vad som hände i filmen och "var socialt aktiv". Mirsen fixade med det andra, tvätt, disk och fika. Under iaf två timmar satt hon och pratade med Titti som också jobbade kväll, vilket är hennes val. Jag sa också till henne under kvällen att hon mer än gärna kunde sitta ner och titta på film så kunde jag fixa tvätten, men hon säger själv att hon inte har tålamod till det. Saken med att jag sitter och tittar på film är att dom boende inte stannar kvar där annars. Dom får inte ro eftersom det finns vissa som kan skrika rakt ut och då måste jag finnas där för att lugna den personen.
När jag sen åker hem med Mirsen säger jag exakt såhär;
"Mirsen, om du överhuvudtaget tycker att det är fel att jag sitter och tittar på film med dom boende så måste du säga till mig."
"Nej, gumman, JAG har inget problem med det, jag tycker det är skönt att gå och fixa med tvätt och disk och sånt, men du hade aldrig kunnat göra så med dom andra! Aldrig! Dom hade gått till Elisabeth på en gång. Ingela frågade mig senast förra veckan hur jag orkade jobba med dig som var så lat."

Lat? LAT?!?! Jag har jobbat på hundra andra ställen som har varit svårare och tyngre än jävla Fyrklövern och gjort allt det jobbet och mer utan att gnälla. Lat är jag fan inte någonstans. Vad jag fick veta och har upptäckt efterhand är att dom boende hos oss behöver ha en personal i närheten när dom gör olika aktiviteter, men om vi finns där, kanske bara står och plockar med disken eller något sånt så blir dom där och gör det dom ska. 
Mycket aktivering och social kontakt är det Fyrklövern ska stå för, det ska vara det som gör att just vårt boende sticker ut från mängden. Det är det jag försöker göra. Ibland vill ingen göra något, och då finns det tid att tvätta och göra "nödvändiga saker" men annars ska all tid gå åt till att promenera, läsa, bowla, bada och helt enkelt vara med våra boende.

Jag är ett litet steg från att säga upp mig. Jag har sett det förr jag jag ser det överallt. Kvinnodominerande arbetsplatser är djävulens mästerverk. Jag har inte en enda gång fått ett klagomål personligen. Inte EN gång har någon kommit fram till mig och sagt; "Christina, du är lite väl lat där du sitter och läser tidningen med dom boende i en halvtimme, vi är faktiskt här för att jobba!"
Hade någon gjort det, då hade jag också kunnat ge svar på tal. För i helvete om jag kan det.

Jag vill tycka om Fyrklövern, och jag vill tycka om alla som jobbar där men det gör ont i mitt hjärta när jag hör sånt här. Ont på riktigt.

Själv har jag gått upp klockan åtta på min enda lediga dag för att tvätta, och nu är min första tvätt klar.
Ciao!