Hur ska man hinna allt?
Jag tyckte att jag hade ordnat mitt liv ganska bra, jobb, lägenhet, vänner och träning. (Ja, någon gång ska jag ge mig fan på att bli seriös med det också.)
Men när jag väl ligger här och är sjuk inser jag allt som jag har har missat att göra, och hur mycket jag faktiskt hade velat göra men som man har totalt glömt bort eftersom det finns så mycket annat som tar tid. Damn. Finns det någon kurs på högskolan om hur man effektiviserar sitt dagliga liv? Jag hade hoppat på den direkt.
Går in på Katrins och världens bästa bröder Schulmans blogg och tänker på hur mycket dom egentligen har att göra och vem är jag då att klaga som går här och jobbar i min egen makliga takt..? Borde jag skämmas? Lite..
Den där trevlige unge mannen från Malmö, Andreas (samma namn som Fridas loverboy ja, kan vara potentiellt jobbigt, men det är smällar man får ta), var här i fredags och vi körde typiska "second-date-gejer". Göra kycklingsallad, dricka vin, kyssas i timmar och titta på På Spåret. Andreas försökte lura i mig att han brukade vara jätteduktig på det men nej du. Mig lurar man inte så lätt!
Sen fanns det inte några typiska dategrejer kvar. Suzie och Lina trillade in och jag kunde inte riktigt hålla mig i skinnet när Åkrar och himmel börjar spelas. Inte heller när jag börjar dansa crazydance med Elin när Candyman spelas. På andra daten. Stina Stygg är inte så datesmart.
Men något intryck måste jag ha gjort för vi smsar och pratar varje dag iaf. Åkte dit igår och låg på soffan och vi beklagade oss över hur trötta och slitna vi var. Skulle gå upp samtidigt som honom i morse men jag lät visst inte så pigg så han lämnade nyckeln och jag släpade mig till sjukhuset i Lund vid elva och lämnade den och pussades lite till.
Mamma och Frida och hela världen verkar förmana mig om att ta det lugnt nu. Det behöver jag faktiskt inte höra längre. Jag måste ha blivit vuxen, för jag känner själv att jag vill ta det lugnt, vänta och se vad som händer och bara leva på.
Förr i tiden va. När jag var ung va! Då var det allt eller inget. 95% av gångerna var det dock "inget". Men när det väl var "allt" så var det aaaaallt. Hals över huvud, stormar och blixtar, fanfarer och trumpeter. Annars kunde det lika väl vara. Eftersom inget av det höll eller ens var hälsosamt så tänkte jag ändra bana. Vilket jag nog har gjort nu. Applåder, tack..
Förresten, den där D2 ringde mig igår. Helt apropå ingenting. Knasboll.
D1 är världens största rumphål efter den senaste uppdateringen om hans äventyr i Eslövet. Tur att han inte hänger på Storgatan 4 längre.
A har man inte sett på länge! Han har slutat socialisera sig med resten av världen verkar det som. Tråkigt. Hör du det A? Boring.
Christoffer Berg. Shout outs till dig! Fan vad jag gillar dig. Förgyll min vardag för evigt min käre vän och dansa runt i mitt liv som alltid.
Men när jag väl ligger här och är sjuk inser jag allt som jag har har missat att göra, och hur mycket jag faktiskt hade velat göra men som man har totalt glömt bort eftersom det finns så mycket annat som tar tid. Damn. Finns det någon kurs på högskolan om hur man effektiviserar sitt dagliga liv? Jag hade hoppat på den direkt.
Går in på Katrins och världens bästa bröder Schulmans blogg och tänker på hur mycket dom egentligen har att göra och vem är jag då att klaga som går här och jobbar i min egen makliga takt..? Borde jag skämmas? Lite..
Den där trevlige unge mannen från Malmö, Andreas (samma namn som Fridas loverboy ja, kan vara potentiellt jobbigt, men det är smällar man får ta), var här i fredags och vi körde typiska "second-date-gejer". Göra kycklingsallad, dricka vin, kyssas i timmar och titta på På Spåret. Andreas försökte lura i mig att han brukade vara jätteduktig på det men nej du. Mig lurar man inte så lätt!
Sen fanns det inte några typiska dategrejer kvar. Suzie och Lina trillade in och jag kunde inte riktigt hålla mig i skinnet när Åkrar och himmel börjar spelas. Inte heller när jag börjar dansa crazydance med Elin när Candyman spelas. På andra daten. Stina Stygg är inte så datesmart.
Men något intryck måste jag ha gjort för vi smsar och pratar varje dag iaf. Åkte dit igår och låg på soffan och vi beklagade oss över hur trötta och slitna vi var. Skulle gå upp samtidigt som honom i morse men jag lät visst inte så pigg så han lämnade nyckeln och jag släpade mig till sjukhuset i Lund vid elva och lämnade den och pussades lite till.
Mamma och Frida och hela världen verkar förmana mig om att ta det lugnt nu. Det behöver jag faktiskt inte höra längre. Jag måste ha blivit vuxen, för jag känner själv att jag vill ta det lugnt, vänta och se vad som händer och bara leva på.
Förr i tiden va. När jag var ung va! Då var det allt eller inget. 95% av gångerna var det dock "inget". Men när det väl var "allt" så var det aaaaallt. Hals över huvud, stormar och blixtar, fanfarer och trumpeter. Annars kunde det lika väl vara. Eftersom inget av det höll eller ens var hälsosamt så tänkte jag ändra bana. Vilket jag nog har gjort nu. Applåder, tack..
Förresten, den där D2 ringde mig igår. Helt apropå ingenting. Knasboll.
D1 är världens största rumphål efter den senaste uppdateringen om hans äventyr i Eslövet. Tur att han inte hänger på Storgatan 4 längre.
A har man inte sett på länge! Han har slutat socialisera sig med resten av världen verkar det som. Tråkigt. Hör du det A? Boring.
Christoffer Berg. Shout outs till dig! Fan vad jag gillar dig. Förgyll min vardag för evigt min käre vän och dansa runt i mitt liv som alltid.
Kommentarer
Trackback
