Nej! Jag menade inte det, snälla, jag tar tillbaka, please?
Nej nej nej. Pratade precis med honom. Stå och gömma sig bakom ett hus för det första. Kul.
Sen kom det jag egentligen hade väntat på. Han tycker att det blir för mycket i hans liv just nu om vi fortsätter ses. Och jag förstår honom. Det är klart att jag gör, om jag hade kunnat välja hade jag gått tillbaka i tiden och inte ens gått fram till honom den där jävla lördagen och börjat prata med honom. Om jag bara hade gjort det jag skulle, dansat och festat med Lina så hade det här aldrig hänt.
Fan i helvetes jävla skit..
Jag känner att jag bara vill sticka till Malmö och träffa D2 för att ta bort smärtan men samtidigt så vet jag att det inte kommer göra saken bättre.
Saknar bara honom. Jag saknar såklart honom mer nu när jag vet att jag inte kommer få träffa honom mer. Fan ta allt, speciellt situationen i stort. Varför har han inte varit singel lika länge som mig? Då hade det här varit perfekt.
Från och med nu stänger jag mitt hjärta. Jag orkar inte mer. Dom två gångerna jag har öppnat det fullständigt, då jag har träffat någon som jag verkligen, verkligen har känt något riktigt för har det fått en kniv i sig. En kniv som sitter kvar ett riktigt bra tag och bara vrids om mer och mer. Det är inget roligt. Alls.
Jag vill bara kunna slappna av. Bara vara jag, och jag ville det med honom. Och det gick faktiskt. Det gick faktiskt riktigt bra och jag kommer sakna honom. Alldeles för mycket antagligen. (För jävelen...)
Sen kom det jag egentligen hade väntat på. Han tycker att det blir för mycket i hans liv just nu om vi fortsätter ses. Och jag förstår honom. Det är klart att jag gör, om jag hade kunnat välja hade jag gått tillbaka i tiden och inte ens gått fram till honom den där jävla lördagen och börjat prata med honom. Om jag bara hade gjort det jag skulle, dansat och festat med Lina så hade det här aldrig hänt.
Fan i helvetes jävla skit..
Jag känner att jag bara vill sticka till Malmö och träffa D2 för att ta bort smärtan men samtidigt så vet jag att det inte kommer göra saken bättre.
Saknar bara honom. Jag saknar såklart honom mer nu när jag vet att jag inte kommer få träffa honom mer. Fan ta allt, speciellt situationen i stort. Varför har han inte varit singel lika länge som mig? Då hade det här varit perfekt.
Från och med nu stänger jag mitt hjärta. Jag orkar inte mer. Dom två gångerna jag har öppnat det fullständigt, då jag har träffat någon som jag verkligen, verkligen har känt något riktigt för har det fått en kniv i sig. En kniv som sitter kvar ett riktigt bra tag och bara vrids om mer och mer. Det är inget roligt. Alls.
Jag vill bara kunna slappna av. Bara vara jag, och jag ville det med honom. Och det gick faktiskt. Det gick faktiskt riktigt bra och jag kommer sakna honom. Alldeles för mycket antagligen. (För jävelen...)
Kommentarer
Trackback
