Christina Lilja

Är fortfarande helt påverkad av filmen. Se den!

Inte bloggat på länge nu, har inte haft energi till det, eller lust för den delen. Spenderade fredagen på Suzies uteplats och umgicks med fina vänner. Blev efterfest hos en granne jag knappt har träffat och upptäckte hur lite jag kommer sakna Eslöv. Vännerna kommer jag såklart sakna, men mentaliteten i denna stad? Låt mig slippa. Tre killar som sitter och tittar på mjukporr och äter chips i en lägenhet som tagen ur en tidning. Totalt opersonlig med "coola" massproducerade tavlor och dom rätta tidningarna liggandes på soffbordet men egentligen är det så genomskinligt så att man vill kräkas. Det är iofs inte bara här det är så såklart, men på något sätt känns det som om det finns mer valmöjlighet i Malmö. Där kan jag hänga på Etagé om jag vill träffa dom här människorna (vilket jag kan tycka om ibland, jag är också totalt opersonlig och ytlig from time to time), men jag kan också gå till andra ställen, där det finns människor som tänker mer än så, som reflekterar längre än "varför gillar den där vakten mig mer när jag har på mig dom röda skorna än när har dom vita?". Så nedlåtande jag låter. Jag tänker ju också så ibland? Måste sluta med det där. Eller? Varför ska jag det egentligen? Jag är speciell, jag är en snöflinga. Hoppas jag. Eller också har Tyler Durden rätt.

"You are not special. You are not a beautiful or unique snowflake. You are the same decaying organic matter as everything else."