Christina Lilja

Min egen Jungfru Maria. ;)

Ibland kan jag älska att prata religion på fester eftersom människor överlag har så mycket fördomar mot allt som har med tro att göra och det är kul att överbevisa dem. Jag är själv protestant och har valt det helt och hållet själv. Min pappa har inte varit med i Svenska kyrkan sen jag föddes och jag blev aldrig döpt när jag var liten. När jag kom hem och sa att någon från kyrkan hade varit i skolan och frågat om jag ville sjunga i deras kör sa mina föräldrar direkt "Det väljer du själv, du kan sjunga på musikskolan också om du hellre vill det". Det ville jag dock inte och sen dess har jag varit involverad i kyrkans värld till och från hela tiden.
Valde att konfirmera mig och därmed döpa mig som vuxen och valde därefter att vara konfirmandledare i ett år samtidgt som jag var med i en ungdomsgrupp i kyrkan. Det var otroligt lärorika upplevelser, inte bara på ett andligt plan.
Jag definierar min tro på mitt eget sätt, inte enligt någon norm som har satts upp för mig. Jag tror på ett högre väsen, därmed inte sagt att jag tror att detta väsen bestämmer mitt öde. Jag hittar vägledning i mig själv, men jag tror att min tro stärker mig på ett sätt som inte kan förklaras annat än andligt. Jag sätter inte min egen vilja åt sidan när jag väljer att vara kristen alltså.

Det blev mycket "val" och "tro" i det stycket, men jag hoppas att ni förstår mig?

Jag har mina änglar i Suzie och Elin och jag tror att dom också blir styrkta andligt.

Att jag sedan har läst både Religion A och B på gymnasiet och därför har insikt i andra religioner gör att jag känner att mina ord har en bakgrund och inte är indoktrinerade i mig. Jag vet mycket väl att religion kan och används frekvent som ett vapen av makthavare. Det är ett mycket lättare medel att sammanföra eller splittra människor än nationstillhörighet. Idag flyttas gränser dagligen och många vet knappt vilket land dem tillhör, men dem vet med stor säkerhet vilken religion dem tillhör. Att äckel-Bush säger "God bless America" efter varje tal till nationen tycker jag är vidrigt. Det är ett sätt att sammanbinda och hålla kvar ett folk i ett kort koppel, vilket religion inte ska eller borde handla om.

Nu har jag ont i handlederna och egentligen borde jag flyttpacka lite i köket..