Saknad som smartar mer an nagot annat.
Jag lever och andas i paradiset men anda ar det nagot som saknas. Det ar inte svart att forsta vad det ar. Suzie, Elin, Frida, Stina och Oscar. Ni ar anledningen till att jag hade modet att aka sahar langt bort men ni ar ocksa det som smartar mest i mig. Fan. Allt jag kan saga ar saker ni har hort tusen ganger om, att jag alskar er mer an allt och ni ar moderkortet i den dator som kallas min kropp. ;) Nar jag ar bakfull och vill fnissa at precis allt ar det ingen som riktigt forstar mig som ni gor.
Varje gang jag tittar upp och ser all skonhet pa den har on sa tanker jag att detta maste vara det finaste pa hela jorden. Men nej, Amiralsgatan 30 ar det finaste stallet pa jorden och om jag hade kunnat plocka ut var lagenhet och satta den pa Suka Beach Inn med alla medlemmar i den hade jag varit i himmelriket.
Vi vandrar omkring och beundrar all skonhet, vi letar warunger att kaka pa och vagor att surfa i, vi hanger vid poolen och traffar nya spannande manniskor men mitt i allt det roliga sa sticker det ibland till i hjartat av saknad och radsla.
Radsla for att bli bortglomd. Eller nej, inte bortglomd, men bara sitta kvar i minnet som en tjej som en gang bodde pa Amiralsgatan och inte riktigt raknas langre eftersom hon ar pa andra sidan jorden. Den dar som en gang var med i allt men livet gar vidare och det spelar egentligen ingen storre roll. Jag vet att mina tankar kanske ar lojliga och barnsliga, men mitt i allt som hander runt omkring mig sa dyker det anda upp ibland.
Imorgon eller pa tisdag drar vi till Lovina antagligen och snorklar och njuter av vita strander och av att se stora skoldpaddor fritt i havet och det ar klart att jag alskar det. Jag alskar det hur mycket som helst, men fortfarande sa ar halva mitt hjarta fortfarande kvar i Malmo och hos mina hjartan.
Varje gang jag tittar upp och ser all skonhet pa den har on sa tanker jag att detta maste vara det finaste pa hela jorden. Men nej, Amiralsgatan 30 ar det finaste stallet pa jorden och om jag hade kunnat plocka ut var lagenhet och satta den pa Suka Beach Inn med alla medlemmar i den hade jag varit i himmelriket.
Vi vandrar omkring och beundrar all skonhet, vi letar warunger att kaka pa och vagor att surfa i, vi hanger vid poolen och traffar nya spannande manniskor men mitt i allt det roliga sa sticker det ibland till i hjartat av saknad och radsla.
Radsla for att bli bortglomd. Eller nej, inte bortglomd, men bara sitta kvar i minnet som en tjej som en gang bodde pa Amiralsgatan och inte riktigt raknas langre eftersom hon ar pa andra sidan jorden. Den dar som en gang var med i allt men livet gar vidare och det spelar egentligen ingen storre roll. Jag vet att mina tankar kanske ar lojliga och barnsliga, men mitt i allt som hander runt omkring mig sa dyker det anda upp ibland.
Imorgon eller pa tisdag drar vi till Lovina antagligen och snorklar och njuter av vita strander och av att se stora skoldpaddor fritt i havet och det ar klart att jag alskar det. Jag alskar det hur mycket som helst, men fortfarande sa ar halva mitt hjarta fortfarande kvar i Malmo och hos mina hjartan.
Kommentarer
Trackback
