Alldeles för lik min mamma redan.
Jag älskar min mamma och kommer göra vad jag kan för att uppfostra mina barn som hon uppfostrade mig för jag känner att jag har fått den bästa uppfostran i hela världen.
MEN! Det finns ett stort men. Det betyder inte att jag vill vara exakt som henne när jag är 22 år. Vilket jag närmar mig sjukt fort. På kvällarna så går jag här hemma och plockar ihop kläder som ligger slängda överallt. Visst, det är okej, men när jag går och ska lägga Oscar tröja på hans rum och jag automatiskt vänder den på rätt håll (den var ut-och-in) så blir jag lite rädd.
Det värsta är ju att jag slits mellan två känslor varje gång jag går där och plockar. Den ena är typ "Tralala, här går jag och myser och gör det fint, det är så skönt att komma upp på morgonen när köket och vardagsrummet ser så rent och fräscht ut". Den andra är lite mer åt det här hållet "Visst, jag kan göra det här för att jag antagligen vill ha det lite mer ordningssamt än dom andra men vafan, det ligger grejer exakt överallt och förra gången jag kollade så var jag ingen hushållerska.."
Jag blir frustrerad över det, för jag känner att det antagligen inte kommer ändra på sig. Någonsin. Det är bara så det är här hemma. Ibland blir jag så trött på det att jag släpper allt och skiter i det mesta, men då mår jag också dåligt inombords och det är inte riktigt det som är meningen. Fan.
Jag har bestämt mig för att absolut inte städa på den stora toaletten och det innebär att jag inte ska hänga upp handdukar som ligger på golvet, inte plocka upp kläder som ligger där och inte ställa rätt alla hundra flaskor som står där heller. Men fan! Det är så svårt att låta bli så jag får kli i fingrarna.
Igår låg jag och Henrik och pratade i sängen och han nämnde något om att ha citronvatten i kylen och jag sa att man kunde göra det i mina karaffer men det gick visst inte för dom var för smala..? Poängen i det här är att jag direkt tänker att han vill ha en plastbringare till det vartefter jag direkt säger "Nej! Inga plastföremål i min kyl om det inte är absolut nödvändigt!"
Åhh! Jag är så lik min mamma!
Och jag saknar backarna i Österrike, fan vad bekymmerslöst det är att bara kasta sig ut i en pist och bara fokusera på att ta sig ner på roligast sätt.
MEN! Det finns ett stort men. Det betyder inte att jag vill vara exakt som henne när jag är 22 år. Vilket jag närmar mig sjukt fort. På kvällarna så går jag här hemma och plockar ihop kläder som ligger slängda överallt. Visst, det är okej, men när jag går och ska lägga Oscar tröja på hans rum och jag automatiskt vänder den på rätt håll (den var ut-och-in) så blir jag lite rädd.
Det värsta är ju att jag slits mellan två känslor varje gång jag går där och plockar. Den ena är typ "Tralala, här går jag och myser och gör det fint, det är så skönt att komma upp på morgonen när köket och vardagsrummet ser så rent och fräscht ut". Den andra är lite mer åt det här hållet "Visst, jag kan göra det här för att jag antagligen vill ha det lite mer ordningssamt än dom andra men vafan, det ligger grejer exakt överallt och förra gången jag kollade så var jag ingen hushållerska.."
Jag blir frustrerad över det, för jag känner att det antagligen inte kommer ändra på sig. Någonsin. Det är bara så det är här hemma. Ibland blir jag så trött på det att jag släpper allt och skiter i det mesta, men då mår jag också dåligt inombords och det är inte riktigt det som är meningen. Fan.
Jag har bestämt mig för att absolut inte städa på den stora toaletten och det innebär att jag inte ska hänga upp handdukar som ligger på golvet, inte plocka upp kläder som ligger där och inte ställa rätt alla hundra flaskor som står där heller. Men fan! Det är så svårt att låta bli så jag får kli i fingrarna.
Igår låg jag och Henrik och pratade i sängen och han nämnde något om att ha citronvatten i kylen och jag sa att man kunde göra det i mina karaffer men det gick visst inte för dom var för smala..? Poängen i det här är att jag direkt tänker att han vill ha en plastbringare till det vartefter jag direkt säger "Nej! Inga plastföremål i min kyl om det inte är absolut nödvändigt!"
Åhh! Jag är så lik min mamma!
Och jag saknar backarna i Österrike, fan vad bekymmerslöst det är att bara kasta sig ut i en pist och bara fokusera på att ta sig ner på roligast sätt.
Kommentarer
Trackback
