Club Killers och kärleken till mitt älskade Möllan.
Jävla jävla bra helger som har producerats på sistonde.
I fredags var det Club Killers med Suzielove och vi dansade och log och tyckte att Viktor nog har väldans stora öron och att Whales kunde få vara far till våra framtida barn. Dessutom har jag för mig att det var Suzie som slängde in en "Men allt som är glatt tar man på två gånger!" (allt som är halt för er ickeskåningar). I rökrutan skapades det en olympisk eld och det pratades om att hoppa ner i det stora askfatet för att slippa kalla vindar. När klockan hade hunnit bli ett hade vi hunnit bli ganska så hungriga och flörtar lite med vakten för att få springa bort och käka lite mat. Väl på Popeye flippar det till något i våra dansskadade hjärnor och det var den roligaste maten jag har ätit på länge. Igår fick jag ett sms av Suzie där det stod "Jag kan inte få ut bilden ur mitt huvud när du går ner för din låtsastrappa när vi åt igår. Hysteriskt roligt!" Ungefär där låg nivån. Och jag älskar det så jävla hårt.
Mannen jag är kär i dök upp där runt ett-tiden med Mitchaloff och tyckte att Dj:andet var det bästa det här årtusendet. (Självklart var det så, det var Club Killers-medlemmar som spelade plattor ju.)
Lördagen spenderades till stor del i sängen med Suzie och Henke, tills jag kravlade mig upp och gräddade pannkakor till mina hjärtegull. Drog med mig Henke på en liten inköpsrunda innan pannkaksgräddandet och jag är så jävla kär. Jag kan gå där med min juice och mjölk i handen och bara titta på honom och förundras över hur mycket jag tycker om honom och hur galet det är att min pojkvän (för mig är det ett så ovant ord att jag får en smärre chock varje gång jag använder det) är den snyggaste grabben jag någonsin har sett. Jag får helt enkelt inte nog av honom!
Idag har vi strosat runt på Möllan och tittat på folk, tittat i affärer med alla möjliga märkliga ting, blivit sugna på iransk mat och på alla världens frukter, sagt hejdå till Josefine som ska iväg och jobba på Cypern och njutit av solen. När jag går där kommer det en otrolig välbehagskänsla över mig. Känslan av att Möllan är mitt hem. På riktigt. På Helt Jävla Riktigt. Lägenheter i diverse städer och byar har känts som hemma förr, men aldrig någonsin området utanför lägenheten. Förrens nu. Möllan är vackert, och det är mitt hem.
Jag är officiellt världens lyckligaste tös.
Att jag har ett prov imorgon och ett på onsdag är grejer som fan inte kan regna på min parad ändå.
I fredags var det Club Killers med Suzielove och vi dansade och log och tyckte att Viktor nog har väldans stora öron och att Whales kunde få vara far till våra framtida barn. Dessutom har jag för mig att det var Suzie som slängde in en "Men allt som är glatt tar man på två gånger!" (allt som är halt för er ickeskåningar). I rökrutan skapades det en olympisk eld och det pratades om att hoppa ner i det stora askfatet för att slippa kalla vindar. När klockan hade hunnit bli ett hade vi hunnit bli ganska så hungriga och flörtar lite med vakten för att få springa bort och käka lite mat. Väl på Popeye flippar det till något i våra dansskadade hjärnor och det var den roligaste maten jag har ätit på länge. Igår fick jag ett sms av Suzie där det stod "Jag kan inte få ut bilden ur mitt huvud när du går ner för din låtsastrappa när vi åt igår. Hysteriskt roligt!" Ungefär där låg nivån. Och jag älskar det så jävla hårt.
Mannen jag är kär i dök upp där runt ett-tiden med Mitchaloff och tyckte att Dj:andet var det bästa det här årtusendet. (Självklart var det så, det var Club Killers-medlemmar som spelade plattor ju.)
Lördagen spenderades till stor del i sängen med Suzie och Henke, tills jag kravlade mig upp och gräddade pannkakor till mina hjärtegull. Drog med mig Henke på en liten inköpsrunda innan pannkaksgräddandet och jag är så jävla kär. Jag kan gå där med min juice och mjölk i handen och bara titta på honom och förundras över hur mycket jag tycker om honom och hur galet det är att min pojkvän (för mig är det ett så ovant ord att jag får en smärre chock varje gång jag använder det) är den snyggaste grabben jag någonsin har sett. Jag får helt enkelt inte nog av honom!
Idag har vi strosat runt på Möllan och tittat på folk, tittat i affärer med alla möjliga märkliga ting, blivit sugna på iransk mat och på alla världens frukter, sagt hejdå till Josefine som ska iväg och jobba på Cypern och njutit av solen. När jag går där kommer det en otrolig välbehagskänsla över mig. Känslan av att Möllan är mitt hem. På riktigt. På Helt Jävla Riktigt. Lägenheter i diverse städer och byar har känts som hemma förr, men aldrig någonsin området utanför lägenheten. Förrens nu. Möllan är vackert, och det är mitt hem.
Jag är officiellt världens lyckligaste tös.
Att jag har ett prov imorgon och ett på onsdag är grejer som fan inte kan regna på min parad ändå.
Det märkliga i att Elin går på systemet en fredag.
Ett mysterium har uppstått! Suzie pratade precis med Elin i telefon och hon var på systemet! Mycket, mycket märkligt. Märkligheten består i att hon inte har planerat något alkoholintag med varken mig eller Suzie och vem ska hon då dricka med? Vavavava? Detta kräver en ordentlig utredning, det känner jag redan nu.
Ikväll ska jag och Henke försöka vara ifrån varandra en kväll hade vi tänkt. Lite för att vi har träffats varje dag i nästan två veckor nu och att det kanske är en bra idé att se om vi klarar oss utan varandras sällskap en hel fredagskväll. Kan bli svårt. Känns redan rätt svårt faktiskt. Och ja, ni får reta mig för att jag har blivit en liten mes som bara är med min pojkvän, retas på bara! Mig rör det inte minsann. För jag träffar faktiskt mina söta vänner också. Så det så.
Men! Vad ska jag göra ikväll då? Stina ska på bio och Suzie ska jobba tidigt imorgon och Elin bor liksom i Höör. Jahaja. Kanske ska ha lite egentid med mig själv? All alone on a fridaynight.. Eller också ringer jag Christoffer och Dennis och hänger med dom. Mina små loppor! Ingen vet ingen vet. Vad jag vet nu är iaf att jag ska ringa Henke och prata med honom om mysteriet som heter "Elin går på systemet utan uppenbart syfte".
Ikväll ska jag och Henke försöka vara ifrån varandra en kväll hade vi tänkt. Lite för att vi har träffats varje dag i nästan två veckor nu och att det kanske är en bra idé att se om vi klarar oss utan varandras sällskap en hel fredagskväll. Kan bli svårt. Känns redan rätt svårt faktiskt. Och ja, ni får reta mig för att jag har blivit en liten mes som bara är med min pojkvän, retas på bara! Mig rör det inte minsann. För jag träffar faktiskt mina söta vänner också. Så det så.
Men! Vad ska jag göra ikväll då? Stina ska på bio och Suzie ska jobba tidigt imorgon och Elin bor liksom i Höör. Jahaja. Kanske ska ha lite egentid med mig själv? All alone on a fridaynight.. Eller också ringer jag Christoffer och Dennis och hänger med dom. Mina små loppor! Ingen vet ingen vet. Vad jag vet nu är iaf att jag ska ringa Henke och prata med honom om mysteriet som heter "Elin går på systemet utan uppenbart syfte".
Jag är kär!
För det är jag! Ojojoj. Fåglar kvittrar i min mage, min fot dras upp när vi pussas och att tänka "nej, men vi kan väl bara lägga oss i sängen och kramas och pussas och prata tills vi somnar?" klockan åtta-nio på kvällen är inget konstigt alls.
Dessutom vad det jag som tog upp frågan om vi faktiskt skulle benämna oss som ett par, vilket gör att jag känner att jag har kontroll på situationen. Skönt!
För att förklara det där mer så måste ni förstå att jag har otroligt svårt för det här med känslor. Jaja, jag vet att ni har läst om diverse pojkar och män som jag har dejtat och "det har känts jäääättebra" och sånt, men det är i början. Alltså, dom två tre första veckorna. Sen springer jag vanligtvis. Snabbt som attans springer jag på andra hållet, då börjar det liksom bli på riktigt, och det klarar inte min kropp och själ riktigt av.
Men med Henke! Ojojoj. Hihi. Med honom känns det bra hela tiden. Hela hela tiden. Det är inte ens konstigt när Elin och jag sitter på balkongen en söndagförmiddag, Suzie ligger och sover i ena delen av sängen och Henke ligger och lyssnar på oss i andra delen och Elin lägger av den värsta fisen för detta året. Då fnissar vi till och gör kanske en high-five och han säger "ja, ni är ju inte diskreta iallafall.." och skrattar med. Min fina fina pojkvän.
Att man dessutom får ett "Min flickvän är den mest underbara i hela världen. Bara så du vet. ;)"-sms när man sitter på en dödande tråkig Företagsekonomi-lektion gör inte saken sämre direkt. Mihihi.
Nej, ett inlägg om mitt omotiverade hat som jag delar så vackert med min vän Suzie kommer senare. Nu ska jag smsa tillbaka. (Jag har två månader kvar av min "gullighetsfrist" med Henke och ni kan ge er fan på att jag ska utnyttja dem)
Förklaring? Behövs det ens? Man får tre månader på sig att vara mushimushigulligullig med en grabb/tjej man har träffat, sen får man släppa det och inte nämna sin pojkvän/flickvän för sina vänner alldeles för ofta längre. Men under dom tre månaderna är det fritt fram att börja varje mening med "Vet du vad jag och Henke gjorde..?" eller "Vet du vad Henke sa igår..?"
Jag är alltså "in a relationship" på facebook för första gången någonsin! Fy för fan va. ;)
Dessutom vad det jag som tog upp frågan om vi faktiskt skulle benämna oss som ett par, vilket gör att jag känner att jag har kontroll på situationen. Skönt!
För att förklara det där mer så måste ni förstå att jag har otroligt svårt för det här med känslor. Jaja, jag vet att ni har läst om diverse pojkar och män som jag har dejtat och "det har känts jäääättebra" och sånt, men det är i början. Alltså, dom två tre första veckorna. Sen springer jag vanligtvis. Snabbt som attans springer jag på andra hållet, då börjar det liksom bli på riktigt, och det klarar inte min kropp och själ riktigt av.
Men med Henke! Ojojoj. Hihi. Med honom känns det bra hela tiden. Hela hela tiden. Det är inte ens konstigt när Elin och jag sitter på balkongen en söndagförmiddag, Suzie ligger och sover i ena delen av sängen och Henke ligger och lyssnar på oss i andra delen och Elin lägger av den värsta fisen för detta året. Då fnissar vi till och gör kanske en high-five och han säger "ja, ni är ju inte diskreta iallafall.." och skrattar med. Min fina fina pojkvän.
Att man dessutom får ett "Min flickvän är den mest underbara i hela världen. Bara så du vet. ;)"-sms när man sitter på en dödande tråkig Företagsekonomi-lektion gör inte saken sämre direkt. Mihihi.
Nej, ett inlägg om mitt omotiverade hat som jag delar så vackert med min vän Suzie kommer senare. Nu ska jag smsa tillbaka. (Jag har två månader kvar av min "gullighetsfrist" med Henke och ni kan ge er fan på att jag ska utnyttja dem)
Förklaring? Behövs det ens? Man får tre månader på sig att vara mushimushigulligullig med en grabb/tjej man har träffat, sen får man släppa det och inte nämna sin pojkvän/flickvän för sina vänner alldeles för ofta längre. Men under dom tre månaderna är det fritt fram att börja varje mening med "Vet du vad jag och Henke gjorde..?" eller "Vet du vad Henke sa igår..?"
Jag är alltså "in a relationship" på facebook för första gången någonsin! Fy för fan va. ;)
Sitter i Henkes kök.
Hej Madde! :P
Ja, nu vet du ju definitivt att jag är sjuk i huvuvdet, men jag är rätt trevlig ändå. Hoppas jag. Henke säger att jag är det iaf..
Henke diskar och jag sitter och pratar och bloggar vid köksbordet. Heh, och då är det han som har jobbat hela dagen och jag har gått i skolan i fyra timmar... Men det är så det är. När jag är här hemma så är det han som lagar mat och när vi är hemma hos mig så hjälps vi åt. Jävla bra planerat det där faktiskt.
Onani med Elin har inte riktigt haft något nytt att rapportera då hon har gett upp for now, om det ska bli sexuell njutning där så ska det vara the real deal. Det tänkte jag försöka fixa till henne snarast om hon inte tar tag i det, för den kvinnan behöver lite kuk. Så är det bara.
Mitt fokus ligger inte riktigt på datorskärmen just nu, utan mer på att smygspana på Henkes rumpa och klämma på den lite då och då.
Ohh, test för att se om han läser min blogg förresten!
På söndag tänkte jag fråga chans på honom, liksom fråga om han vill bli ihop med mig på riktigt. Ohhh, spännande! Madde, skvallra inte nu! ;)
Elin gillar sake. Men mest gillar hon att ha sex. Får man inte det ena så får man ta till det andra... Eller något sånt. ;)
Ja, nu vet du ju definitivt att jag är sjuk i huvuvdet, men jag är rätt trevlig ändå. Hoppas jag. Henke säger att jag är det iaf..
Henke diskar och jag sitter och pratar och bloggar vid köksbordet. Heh, och då är det han som har jobbat hela dagen och jag har gått i skolan i fyra timmar... Men det är så det är. När jag är här hemma så är det han som lagar mat och när vi är hemma hos mig så hjälps vi åt. Jävla bra planerat det där faktiskt.
Onani med Elin har inte riktigt haft något nytt att rapportera då hon har gett upp for now, om det ska bli sexuell njutning där så ska det vara the real deal. Det tänkte jag försöka fixa till henne snarast om hon inte tar tag i det, för den kvinnan behöver lite kuk. Så är det bara.
Mitt fokus ligger inte riktigt på datorskärmen just nu, utan mer på att smygspana på Henkes rumpa och klämma på den lite då och då.
Ohh, test för att se om han läser min blogg förresten!
På söndag tänkte jag fråga chans på honom, liksom fråga om han vill bli ihop med mig på riktigt. Ohhh, spännande! Madde, skvallra inte nu! ;)
Elin gillar sake. Men mest gillar hon att ha sex. Får man inte det ena så får man ta till det andra... Eller något sånt. ;)
Helvetes jävla matteprovsångestfan.
Nej. Jag vill inte vara med mer. Jag vet att jag kommer faila totalt på det här provet, jag känner det i hela kroppen och det är den värsta känslan i hela jävla världen. Fan fan fan fan fan!
När jag satt och pluggade i helgen så tyckte jag ändå att jag kunde det men nu när jag sitter och ska gå igenom det en sista gång är det som att ingenting har fastnat. INGENTING!!
Jag vet fan inte ens hur man delar upp tal i primfaktorer. VAFAN???
Ångest. Så jävla mycket ångest. Just nu känner jag bara att det ska bli skönt att ha gjort det ändå för att kunna gå över till den där ångesten som man ändå inte kan göra något åt, för nu innebär ångesten att jag sitter vid matteböckerna och försöker fatta men fattar ingenting. När jag kommer hem sen så kan jag iaf bara sätta mig ner och gråta över det.
När jag satt och pluggade i helgen så tyckte jag ändå att jag kunde det men nu när jag sitter och ska gå igenom det en sista gång är det som att ingenting har fastnat. INGENTING!!
Jag vet fan inte ens hur man delar upp tal i primfaktorer. VAFAN???
Ångest. Så jävla mycket ångest. Just nu känner jag bara att det ska bli skönt att ha gjort det ändå för att kunna gå över till den där ångesten som man ändå inte kan göra något åt, för nu innebär ångesten att jag sitter vid matteböckerna och försöker fatta men fattar ingenting. När jag kommer hem sen så kan jag iaf bara sätta mig ner och gråta över det.
Ett jävligt snabbt blogginlägg.
Fan fan fan, jag har inte tid med bloggen dessa dagarna, men sånt ska man inte be om ursäkt har jag lärt mig.
Tänkte bara berätta en liten liten grej om mitt mobilberoende. Min telefon har dåligt batteri nu och jag hinner inte ladda det och jag behöver Henkes nummer om jag ska ringa honom sen, då tänker jag "hmmm, men jag kan ju ringa någon som har det kanske.." Dock kan jag absolut inga nummer i huvudet förrutom mamma och pappas hemnummer och mitt eget mobilnummer. Då tänker jag "hmm, jag kanske borde skriva upp dom på något säkert ställe som jag alltid har med mig om mobilen skulle dö..? Tanken som kommer automatiskt därefter..? "Ja! Jag kan ju skriva upp det i mobilen!" Där har ni det.
Jag. Kan. Inte. Överleva. Utan. Min. Mobil.
Så sjuk är jag.
Tänkte bara berätta en liten liten grej om mitt mobilberoende. Min telefon har dåligt batteri nu och jag hinner inte ladda det och jag behöver Henkes nummer om jag ska ringa honom sen, då tänker jag "hmmm, men jag kan ju ringa någon som har det kanske.." Dock kan jag absolut inga nummer i huvudet förrutom mamma och pappas hemnummer och mitt eget mobilnummer. Då tänker jag "hmm, jag kanske borde skriva upp dom på något säkert ställe som jag alltid har med mig om mobilen skulle dö..? Tanken som kommer automatiskt därefter..? "Ja! Jag kan ju skriva upp det i mobilen!" Där har ni det.
Jag. Kan. Inte. Överleva. Utan. Min. Mobil.
Så sjuk är jag.
