Club Killers och kärleken till mitt älskade Möllan.
Jävla jävla bra helger som har producerats på sistonde.
I fredags var det Club Killers med Suzielove och vi dansade och log och tyckte att Viktor nog har väldans stora öron och att Whales kunde få vara far till våra framtida barn. Dessutom har jag för mig att det var Suzie som slängde in en "Men allt som är glatt tar man på två gånger!" (allt som är halt för er ickeskåningar). I rökrutan skapades det en olympisk eld och det pratades om att hoppa ner i det stora askfatet för att slippa kalla vindar. När klockan hade hunnit bli ett hade vi hunnit bli ganska så hungriga och flörtar lite med vakten för att få springa bort och käka lite mat. Väl på Popeye flippar det till något i våra dansskadade hjärnor och det var den roligaste maten jag har ätit på länge. Igår fick jag ett sms av Suzie där det stod "Jag kan inte få ut bilden ur mitt huvud när du går ner för din låtsastrappa när vi åt igår. Hysteriskt roligt!" Ungefär där låg nivån. Och jag älskar det så jävla hårt.
Mannen jag är kär i dök upp där runt ett-tiden med Mitchaloff och tyckte att Dj:andet var det bästa det här årtusendet. (Självklart var det så, det var Club Killers-medlemmar som spelade plattor ju.)
Lördagen spenderades till stor del i sängen med Suzie och Henke, tills jag kravlade mig upp och gräddade pannkakor till mina hjärtegull. Drog med mig Henke på en liten inköpsrunda innan pannkaksgräddandet och jag är så jävla kär. Jag kan gå där med min juice och mjölk i handen och bara titta på honom och förundras över hur mycket jag tycker om honom och hur galet det är att min pojkvän (för mig är det ett så ovant ord att jag får en smärre chock varje gång jag använder det) är den snyggaste grabben jag någonsin har sett. Jag får helt enkelt inte nog av honom!
Idag har vi strosat runt på Möllan och tittat på folk, tittat i affärer med alla möjliga märkliga ting, blivit sugna på iransk mat och på alla världens frukter, sagt hejdå till Josefine som ska iväg och jobba på Cypern och njutit av solen. När jag går där kommer det en otrolig välbehagskänsla över mig. Känslan av att Möllan är mitt hem. På riktigt. På Helt Jävla Riktigt. Lägenheter i diverse städer och byar har känts som hemma förr, men aldrig någonsin området utanför lägenheten. Förrens nu. Möllan är vackert, och det är mitt hem.
Jag är officiellt världens lyckligaste tös.
Att jag har ett prov imorgon och ett på onsdag är grejer som fan inte kan regna på min parad ändå.
I fredags var det Club Killers med Suzielove och vi dansade och log och tyckte att Viktor nog har väldans stora öron och att Whales kunde få vara far till våra framtida barn. Dessutom har jag för mig att det var Suzie som slängde in en "Men allt som är glatt tar man på två gånger!" (allt som är halt för er ickeskåningar). I rökrutan skapades det en olympisk eld och det pratades om att hoppa ner i det stora askfatet för att slippa kalla vindar. När klockan hade hunnit bli ett hade vi hunnit bli ganska så hungriga och flörtar lite med vakten för att få springa bort och käka lite mat. Väl på Popeye flippar det till något i våra dansskadade hjärnor och det var den roligaste maten jag har ätit på länge. Igår fick jag ett sms av Suzie där det stod "Jag kan inte få ut bilden ur mitt huvud när du går ner för din låtsastrappa när vi åt igår. Hysteriskt roligt!" Ungefär där låg nivån. Och jag älskar det så jävla hårt.
Mannen jag är kär i dök upp där runt ett-tiden med Mitchaloff och tyckte att Dj:andet var det bästa det här årtusendet. (Självklart var det så, det var Club Killers-medlemmar som spelade plattor ju.)
Lördagen spenderades till stor del i sängen med Suzie och Henke, tills jag kravlade mig upp och gräddade pannkakor till mina hjärtegull. Drog med mig Henke på en liten inköpsrunda innan pannkaksgräddandet och jag är så jävla kär. Jag kan gå där med min juice och mjölk i handen och bara titta på honom och förundras över hur mycket jag tycker om honom och hur galet det är att min pojkvän (för mig är det ett så ovant ord att jag får en smärre chock varje gång jag använder det) är den snyggaste grabben jag någonsin har sett. Jag får helt enkelt inte nog av honom!
Idag har vi strosat runt på Möllan och tittat på folk, tittat i affärer med alla möjliga märkliga ting, blivit sugna på iransk mat och på alla världens frukter, sagt hejdå till Josefine som ska iväg och jobba på Cypern och njutit av solen. När jag går där kommer det en otrolig välbehagskänsla över mig. Känslan av att Möllan är mitt hem. På riktigt. På Helt Jävla Riktigt. Lägenheter i diverse städer och byar har känts som hemma förr, men aldrig någonsin området utanför lägenheten. Förrens nu. Möllan är vackert, och det är mitt hem.
Jag är officiellt världens lyckligaste tös.
Att jag har ett prov imorgon och ett på onsdag är grejer som fan inte kan regna på min parad ändå.
Kommentarer
Trackback
