Christina Lilja

Jag är lite för arg fortfarande för att kunna blogga men jag måste skriva av mig.

Jag kanske är en tönt som blir så upprörd över att en mobil blir stulen, men för mig betyder min telefon galet mycket. Först är det en otrolig kränkning att någon känner att den har rätt att ta mina saker? Det är inte dina, du har inte betalt för dem, vem ger dig rätt att göra så?

För det andra så hade jag halva mitt liv i den telefonen. Sad but true. Mitt minne är det kortaste på denna sidan ekvatorn och jag behöver min kalender i mobilen för att organisera upp mitt liv. Jag kan tre nummer utantill, mammas, pappas och Fridas. Det kanske är något man ska göra, skriva upp folks nummer eller lära sig det utantill, men varför? Min mobil är min, jag har alltid koll på mina egna saker, hur förvirrad eller full jag än må vara, när jag går utanför dörren så vet jag var jag har mobil, pengar och kort. Jag har aldrig gjort av med något av det tidigare och jag har inte gjort det nu heller. Någon har sträckt ner handen i min ficka och medvetet tagit något som tillhör mig. Det, för mig, gör ont.

Mina vackra sms som jag har sparat. Inkorgen var nästan proppfull eftersom jag inte har hjärta att slänga alla fina sms. Mina bilder, världens skönaste filmer där Suzie sjunger på tåget och Elin när hon svingar sitt halsband på Dompan. Borta. Borta för att någon jävel tyckte att min lilla gula mobil var värd att plocka åt sig. En liten sak som skorrar när man pratar, där alla knappar utom tre var brutna och tappad i asfalten fler gånger än jag vill komma ihåg. Den är inte värd någonting utom för mig.

Självklart har jag ingen hemförsäkring än heller, så jag får köpa en helt ny telefon också. Som grädde på moset.

Fan vad livet är vackert ibland.

Ikväll ska jag festa galet mycket med Stina nr. 2 på Debaser, phone or no phone. Fuck yeah!

För att Suzie och jag bestämde igår att vi behövde ägna oss åt seriöst pengaslöseri en hel dag för att läka eventuella hål i hjärtan vi kan ha. Nästa; Ullared!

Vi behöver inte köpa något speciellt där, en lampskärm och ett par gardiner räcker, men det är grejen med att sitta i bilen, skämta om Hallands-såsen vi ska äta (ett skämt som aldrig blir gammalt mellan oss), stanna på samma kisställe och hälsa på vår vän Thomas (killen som har skrivit på toaletten att han är en kåt lastbilschaufför och att man ska ringa honom på hans svenska nummer så kommer han dit), bli galet överlyckliga när vi hittar en parkeringsplats nära ingången och bara vara våra egna töntiga jag ett tag. Jag älskar det. Och jag älskar världens finaste Suzie. Mer än något annat på denna jord. Hon är helt seriöst det bästa i mitt liv och ibland tänker jag att "tänk om vi aldrig hade bondat sådär bra, tänk om jag fortfarande hade varit tillsammans med Tomas, då hade jag saknat en stor del av mitt hjärta nu och tänk vad hemskt det hade varit.." Men så ska man inte tänka, varför det, när det blev så himla bra? :D

Nu måste jag klä på mig och sätta mig på en trappa och röka en cigg. Viktiga grejer.

Och J. Jag saknar dig, men fuck me att jag ska klara att låta bli att höra av mig. För två veckor sen fanns vi inte i varandras liv och så jävla svårt kan det inte vara att ignorera tankarna på dig? Jag ska försöka iaf. För min egen skull.

Varför inte?

Kan vi inte bara rymma, iväg från alla måsten, iväg från alla blickar och iväg från hela världen?
Jag vet att det antagligen inte kommer vara lättare när vi kommer tillbaka till verkligheten men strunt i det.

Och varför göra såhär när vi har bestämt att vi inte ska ses mer? Fan, jag vill ju att du ska höra av dig men inte på det sättet. Eller? Jo, det vill jag visst det. Men det gör ont, samtidigt som jag blir galet glad.

Ikväll är det tjejkväll + Andreas för att klappa mig på huvudet och säga "Awwww". Tar den där pityfyllan på lördag istället.

Verkar som om blogg.se inte gillar mig idag. Försöker ändå.

Hamnade på restaurang möllan igårkväll med Elin, tittade på världens skönaste spelning med en fin grabb vid namn M som sjöng. Hann prata med honom lite innan han var tvungen att springa vidare men det var dock väldigt kul att träffa honom.

Ikväll är det film med flickorna som gäller och imorgon är det ut och gå en timme igen. Varannan dag tror jag är lagom för det, annars kan jag lätt tröttna och det ska jag fan inte göra, jag ska vara smal och snygg till sommaren! Nu gäller det. Pepp pepp pepp. :D

Jag orkar inte blogga om känslor just nu och allt är så hemligt och bla bla bla. Nej, bäst att lägga ner helt och hållet så slipper jag ens tänka på det.

Gick upp vid 12, kanske inte det bästa, men jag får ändra på den vanan lite senare.

Var ute och gick 13.05-14.10, och fan vad skönt det var! Skulle egentligen bara gå i 45 min men jag hittade inte riktigt hem. Imorgon hoppas jag på att jag kan dra med Frida på Afro igen, det var galet länge sen och jag saknar det!

Nu ska jag fokusera på mig själv, och endast mig själv ett bra tag. Jag ska komma i form och balansera mitt hjärta. Det behöver jag big time.

Nej nej nej. Pratade precis med honom. Stå och gömma sig bakom ett hus för det första. Kul.

Sen kom det jag egentligen hade väntat på. Han tycker att det blir för mycket i hans liv just nu om vi fortsätter ses. Och jag förstår honom. Det är klart att jag gör, om jag hade kunnat välja hade jag gått tillbaka i tiden och inte ens gått fram till honom den där jävla lördagen och börjat prata med honom. Om jag bara hade gjort det jag skulle, dansat och festat med Lina så hade det här aldrig hänt.

Fan i helvetes jävla skit..

Jag känner att jag bara vill sticka till Malmö och träffa D2 för att ta bort smärtan men samtidigt så vet jag att det inte kommer göra saken bättre.

Saknar bara honom. Jag saknar såklart honom mer nu när jag vet att jag inte kommer få träffa honom mer. Fan ta allt, speciellt situationen i stort. Varför har han inte varit singel lika länge som mig? Då hade det här varit perfekt.

Från och med nu stänger jag mitt hjärta. Jag orkar inte mer. Dom två gångerna jag har öppnat det fullständigt, då jag har träffat någon som jag verkligen, verkligen har känt något riktigt för har det fått en kniv i sig. En kniv som sitter kvar ett riktigt bra tag och bara vrids om mer och mer. Det är inget roligt. Alls.

Jag vill bara kunna slappna av. Bara vara jag, och jag ville det med honom. Och det gick faktiskt. Det gick faktiskt riktigt bra och jag kommer sakna honom. Alldeles för mycket antagligen. (För jävelen...)

Jag har äntligen börjat ta tag i att spackla och måla den lilla delen av mitt rum som inte blev målad sist. Där satt hemskt fula hyllor innan och jag tog min fina skruvdragare och skruvade ner varenda liten skruv som satt där. Sen hände det inte mycket mer.. :P

Otroligt hektisk påsk det här, känns som om varje minut är inrutad och det finns inte en enda chans till spontanitet alls. Det gillas icke. Men att festa med Bengan igår, det var desto roligare! Den jäveln har emigrerat till sthlm och jag träffar bara henne en gång i halvåret, så då ska det festas ordentligt.. ;)

Fick en komplimang av Sandra (?) på Stenssons i torsdags för min blogg. :D Sånt är alltid underbart att höra.

Nej mina vänner, nu ska det spacklas!

Fan alltså. När jag och Tomas gjorde slut skaffade han en ny flickvän inom en månad och fan tro mig om jag var arg på både honom och henne. Man tycker ju att hon borde ha hyfs nog att låta bli en kille som precis har blivit singel, inte sant?

Nämen hej och hå, nu är jag henne. Det är hemskt! Jag vill så gärna förklara mig för den andra tjejen (som precis kommer ur det här förhållandet) att jag inte är en hemsk människa. Jag har bara råkat träffa en kille som jag trivs för bra med för att sluta träffa på grund av en sådan här sak. Gud vad hon måste vara arg, det var iaf jag.
Har insett att det kan vara ganska skönt att hålla en låg profil på det här "dejtandet" ändå iofs, eftersom både han och jag är personer man mer än gärna skvallrar om i den här stan. Hur det nu hände?
Slippa alla kommentarer och frågor om "hur går det nu för er, vad känner du, kommer det leda någonstans..?" Nej, ligga lågt och absolut inte kalla det ett förhållande. Big nono.

Jag har gått ner åtta kilo, om någon undrar? ;)

Det är galet så bra humör man blir på hela dagen när man pussas massor om kvällarna. Jag gillar det.

Världens finaste Elin kom hit vid ett idag och vi gjorde absolut ingenting hela dagen. Eller jo, vi fixade min tvätt. Jag köpte faktiskt en såndär häftig slipmaskin till mina knivar, dom har varit lite slöa på sistonde och det duger ju inte med fina knivar som mina.

Den där mannen som helt plötsligt har dykt upp i mitt liv förvirrar mig lite. Eller, kanske inte förvirrar, men... (jag vill säga att han är för bra för att vara sann, men han kanske läser min blogg och jag vill ju inte boosta hans ego alldeles för mycket.. :P) Tror dock att han kan tycka om mig en smula också eftersom han inte kan hålla sig ifrån mig. Jag kan iofs inte hålla mig ifrån honom heller så inget mig emot.
Det är skönt att han är okej med att ta saker ett steg i taget, jag måste det för att kunna se saker och ting på rätt sätt och inte get caught in the moment för mycket. Förr i mitt korta lilla liv har jag haft lätt för att göra det i alla möjliga sorts situationer och som en del av mitt nya jag (haha) som startade för två år sen (två år sen exakt på onsdag faktiskt)  ska jag lära mig att ta det lugnt. Särskilt i situationer som denna. En trevlig grabb är det iaf. ;)

Det där med att han kanske är för bra för att vara sann kan nog klassas som att gå för fort fram, men jag menar det bara halvt. Det är kul att träffa någon man trivs sådär sjukt bra med bara. Ni vet väl alla hur det är första veckan man träffas? Allt är dimmigt och galet. Galna bananer helt enkelt.

Jag saknar min fina sambo när jag går här och plockar och lyssnar på Red Hot Chilipeppers, det känns lite ensamt faktiskt. Samtidigt är det ganska skönt att slippa tänka på att Andreas kanske råkar komma ut från hennes dörr mitt i natten så man måste ta på sig kläder så fort man vill göra något. Men jag saknar honom också. Haha, den stackarn har förresten lyckats med att få armen gipsad efter första åket (dom är på skidsemester om jag inte har nämnt det tidigare) och kommer alltså inte få åka något mer på hela veckan. Det är starkt jobbat. ;) Synd om honom dock. Inget kul att vara i Sälen om man inte kan vara i backarna direkt.

Nu, sömn!

Mohaha, jag bara spatserade rakt in när det var 25-årsgräns. Eller det kanske inte är positivt? Jag kanske ser ut att vara så gammal? Ohhmahhlord.

Tänk att jag har vänner som faktiskt fyller 30 snart. Det är galna bananer om något, 30.. Då är man gammal. ;)

Helt underbart rolig kväll igår tyckte jag. Shoppa med Lina på Nova vid 15, hem till Lina och byta om och göra oss iordning, taxi till Andreas i Malmö och förfesta en smula. Sen till Hipp och dansa till schlager! :P Men allt gick så snabbt där, helt plötsligt satt jag i en taxi och åkte hem till Eslöv med J. Sov på bortaplan, men inga funny business. Jag är en fin flicka. Oskyldig och söt och rar. Läser bibeln varje dag och rullar tummarna resten av tiden.

Galet fina pumps blev inhandlade igår! En t-shirt, örhängen, socks, nagellack och nylonisar blev det också. Men pumpsen. Lovley.



Ikväll ska jag få besök. Men fortfarande är det händerna på täcket, ahhnä, så lätt ska han inte få det. ;)

Lina hånglade visst upp Andreas igår förresten. Hehe. Nice.

Dessutom är min blogg i hetluften igen visst. Det verkar som om ledningen på mitt gamla jobb tycker att jag har brutit mot sekretesslagen när jag har skrivit om mitt jobb här. Vad jag kan komma fram till efter samtal med juristvänner och andra är att jag kan ha brutit mot den när jag skrev mina arbetskamraters namn. Dock är det inte solklart än, så vi får se efter ytterligare samtal vad det är som anses olagligt. Annars har jag endast beskrivit verksamheten i ett stort perspektiv och det är information som man kan hitta på företagets hemsida också. Att jag skriver vad jag tycker och tänker om min chef och om arbetet i sig kan tyckas vara oetiskt på sin höjd men vi har fortfarande yttrandefrihet i detta land. Sist jag kollade iaf. ;)

Kanske inte något som är särskilt högtflygande, men åker man mycket tåg så planerar man och analyserar hur man ska gå för att hoppa av så nära trappan som möjligt. Det är inte så enkelt som det verkar, när man åker dubbeltåg så stannar oftast inte tågföraren tåget så att den sista eller första vagnen är lagom till trappan utan den stannar en eller två vagnar "fel". Idag var första gången jag verkligen hade planerat helt rätt, fattar ni vilken känsla det var?! Antagligen inte.

Jag var på en improviserad date igår med en viss E. Hamnade på en kinarestaurang i närheten av där han bor och satt där i ett par timmar, pratade om allt mellan himmel och jord. Jag älskar att träffa nya människor från alla möjliga ställen och särskilt någon som har lika mycket åsikter som mig, då blir det plötsligt intressant.

Min viktnedgång går framåt, snart är jag nere på min delmålsvikt och sen ska det finjusteras med hårdträning. Lovley.

Det blir tydligare när man träffar nya människor som man ska lära känna. Alla dom där små sakerna som för mig är helt naturliga.

Jag äter till exempel inte på hamburgerställen, varken McDonalds, Burger King eller Max. Det är en kvarleva från min aktivistungdom. :P Dom behandlar varken personal, kunder eller djuren bra och jag har har aldrig känt ens ett sug att vilja äta där. Det var snart sex år sen jag slutade äta på sådana ställen och jag tror inte att jag kommer börja med det igen.

En annan sak jag känner rätt starkt för är att jag inte tar läkemedel förrutom när jag verkligen verkligen behöver det. Om jag har ont i huvudet så tycker jag att en frisk promenad botar det bättre. Om det verkligen behövs så tar jag i första hand naturläkemedel, och fråga mig inte om att ge mig in i en debatt om det, men jag tycker att det känns bättre när det bara är naturliga ämnen i det jag stoppar i min kropp. Allt man tillför kroppen påverkar den, och att stoppa den full av kemikalier är inget jag är intresserad av.

Försöker förslöa mig genom att titta runt på Facebook och se vem som är connected med vem. Det går inget vidare, allt är tråkigt på den sidan nu för tiden. Imorgon ska bli en rolig dag har jag bestämt! Jag ska rensa bland mina skor (nej nej, jag ska inte slänga några, jag ska bara välja vilka som ska stå i hallen och vilka jag ska lägga ner i sina lådor tills jag får upp hyllor till dem) och jag ska sälja min bokhylla. Jag ska dessutom våga öppna min ena garderob som har varit stängd sen vi flyttade in ungefär. Gå till gymmet ska jag också göra! Efter det tänkte jag unna mig en tur till solariet. Ahh, livet leker. ;)

Jag får alltid den mest irriterande hosta man kan tänka sig så fort jag är det minsta krasslig. Jag kippar efter andan som en liten baby som har gråtit i flera timmar och sen hostar jag tills jag får ont i huvudet. Så har jag haft det sen jag vaknade idag. Roligt? Not so much.

Det är helt galet att 10 personer redan har varit inne och läst min blogg när klockan är 01.00 på natten. Okej att jag själv läser bloggar då, men dom skriver ju om intressanta saker..?

Absolut ingenting på tv nu och jag har för ont i huvudet för att läsa. Det duger inte att lyssna på musik och nej. Fan vad det är synd om mig. Får bli storstädning imorgon som vanligt när jag är sjuk. Ut med sjukdomsluft och in med friska tag!
Jag får alltid för mig att jag har någon sorts sjukdom som drar ner mitt immunförsvar och att det är därför jag är sjuk mycket. Ofta får jag för mig att jag har aids när jag ligger här och tänker. När jag tänker vidare inser jag att den tanken är lagom dum eftersom det inte finns en endaste liten risk för att det ska vara så. Man ser så tydligt på dom som jobbar på ungdomsmottagningen att dom är vana vid tjejer med hivskräck och försöker lugnt och sansat berätta att det är en sjukdom som är väldigt ovanlig i Sverige fortfarande men att dom såklart skickar in ett test om man vill.

Pratar med D2 på msn nu, han tycker att vi ska börja dejta igen. Kanske det kanske. Men det får inte bli för ofta då. En gång i halvåret är rätt lagom.

Har ni tänkt på att amerikanarna inte har ett ord för dygn? Enligt min engelsk-svenska widget översätter man det till; day (and night), 24-hour period. Jävla miss i planeringen där.

Mjäääk, sjuk, hostar, har feber och är helt ensam hemma. Då får man vara lite ynklig.

Dessutom får man gnälla över att man saknar sitt hår. Suck.

..av att Suzie ringer. Jag känner genast att om detta inte är en "jag ringer när jag vaknar vid åtta på morgonen för att det är skoj-ringning" så kan jag mycket väl behöva ta livet av mig. Jag letade febrilt efter något att dricka men alla sunkiga glas från gårdagen såg tomma ut. Wohaa! Det står ett glas på andra sängbordet! (Vet ni förresten hur hemskt det är att ha två sängbord när man är singel? Vad gör man av det andra...?) Ser att det ligger något som är i bitar i det glaset. Misstänker att det inte direkt är drickbart. Slänger mig tillbaka bland kuddarna av utmattning och besvikelse över att jag inte var så förutseende igår att jag tog in bringaren med vatten. Det händer bara när jag är jääättefull. Vilket jag tydligen var igår. Jag drack starksprit. Gör aldrig det mina vänner.

..jag måste dock först knäppa av mitt armband....... samtidigt tog sig såklart katten in här..

slutade jobbet 21.15. och inte bara "slutade" utan SLUITADE! Jag ska aldrig mer dit och det känns galet konstigt och skönt och hemskt och skumt. Elin hämtade mig och hon skrämde mig nästan rakt in i duschen och sen byggde vi ihop en hel sängh os suzie. Ähh, galna saker hände natten lång och nu somnar jag. Nu när jag är min egen lyxhustru så ska jag blogga mer. och dessuotom lära mig hur man gär sidan snygg! Nu jävlar!

Pratade med pappa i telefon innan idag, vid 12 ungefär. Då var det normalt marsväder (för att vara 2008 iaf). Han höll på att sätta på sommardäcken, för nu ska det minsann inte komma mer snö.
Två timmar senare snöar det för fulla muggar och marken lyser vit.

Skickade ett sms till pappa: "Himla bra idé att sätta på sommardäck idag. ;)"

Svar: "Det kändes bra just då,......"

Jag älskar min pappa.

Jag blir så glad när min blogg kommer upp i andra sammanhang än på nätet, det är så uppfriskande att höra att den diskuteras liksom.

Att bli uppringd av någon som har nämnts och som frågar hur och var och vad exakt som har sagts är väl ett bevis på att man har påverkat på något vis?
Vad jag mer undrar är vem som läser min blogg på jobbet och inte är rädd att berätta om den där heller? Intressant till max må jag säga.

Jag skulle kunna säga att jag inte bryr mig alls eftersom från och med fredag slipper jag komma dit mer. Men det är inte sant. Jag bryr mig för att jag faktiskt tycker om mina jobbkompisar. Ett par av dem iaf. För att slippa fler situationer så får jag väl låta bli att nämna namn, men den personen allt kretsade runt är någon som jag tycker väldigt mycket om! Det är mest det som gör det här jobbigt och som skär sig i hjärtat på mig.

Nog om det, nu tittade jag på alla fina bilder som jag precis la in på datorn och jag vill ju lägga upp allihop! Vi spelar Galenpanna och upptäcker att man ser ut som en indianhövding när man har dom korten på sig. Finaste Suzie hade partaj och vi var finare är någonsin. Min Andreas är livsfarlig när man rengör sin vask och Fridas Andreas städar mitt rum och säger "Five dollars! I clean room for five dollars!". Mitt liv är underbart och jag tycker om det mesta.

Det är helt helt galet att Suzie äger sin lägenhet nu. Hon verkligen äger den, det är hennes fo real! Det är faktiskt ett par vuxenpoäng på det. Jag ska ta mig dit och hjälpa till med något (vad vet jag inte riktigt än, men min närvaro kanske hjälper på något vis..?) efter att Frida och Andreas har kommit hem med min mat!

Igår sa jag upp mig från mitt jobb. Det var en av dom skönaste och jobbigaste sakerna jag någonsin gjort.
Jag har tyvärr aldrig gillat min chef, hon är helt enkelt en otrevlig jävel för det mesta.

Samtalet gick ungefär såhär;
- Hej! Christina Liljenberg från Fyrklövern här.
- Ja, hej hej!
- Jag skulle vilja se en kopia på mitt avtal och hur reglerna är.
- Jasså? Varför det då?
- Jo, det är såhär att jag faktiskt vill säga upp mig, jag orkar inte det här jobbet psykiskt längre.
- Jaha, då vill du sluta om någon månad då förstår jag?
- Nej, jag är ju timanställd och det innebär väl att jag får gå när jag vill?
- Ja, men det är ju inte snyggt Christina, man ger en eller ett par månaders framförhållning iallafall!
- Jo, om jag hade haft en månadsanställning så hade jag gjort det, men om ni får in någon annan på den tjänsten jag går på hade ni låtit mig gå på dagen, inte sant?
- Ja, det är det vi strävar efter att göra ja.
- Dåså. Då gäller det på båda hållen. Jag slutar om en vecka från idag.
- Humpf. Hejdå!
- Hejsvej!

Jag tycker ändå att jag var schyst som gav en dem en vecka att hitta någon annan stackars sate som får gå där och våndas i ett par månader.

Till Tove som undrade;
Jag jobbar (jobbade) på ett boende för yngre personer med demenssjukdomar. Det innebär att dom boende ska ha möjlighet till mycket aktiviteter och stimulans. Till skillnad från ett vanligt vårdboende för äldre där det mest är omvårdnaden som är viktig. Jag tog det vikariatet för att jag inte orkade med dom här vanliga boendena, jag var fruktansvärt trött på det. Nu är det här boendet exakt likadant med den lilla skillnaden att våra boende inte ens på pensionärer än. Det går jag inte med på. Så nu sticker jag! :P

Igår skulle det vara spelkväll på Storgatan 4 och det började bra med en omgång Galenpanna. Underbart roligt spel och man ser ganska dum ut också. :P Sen gick det lite utför och folket tappade koncentrationen. Helt plötsligt dök Ali, Nilsson och någon annan upp därhemma och festen var ett faktum.
Vi fick för oss att visa Ali och Nilsson vad Inkonst var för något skoj och gav oss in till Malmö. Ofantligt mycket folk på Inkonst och nejtack till att svettas kopiösa mängder och sen inte ha någonstans att sitta ner och vila sig efteråt. Iväg till Chokladfabriken ist. Jag och Elin blev värsta bästisarna med ägaren och fick fribiljetter och grejer. :D

Nej men om man skulle samla ihop stege, färg och rollerpinne och bege sig till Suzie?

Ciao my lovers.