Första inlägget endast till mig min älskade Frida!

Skrivet klockan 13.30 i gaten till första flyget 5 dec.

 

 

Alexander Schulman har fått mig att göra något som jag aldrig trodde jag skulle göra. När jag kommer in till gaten sitter jag och spanar lite på de andra passagerarna och tänker typ "ja, men om den snygga tjejen kan då så kan jag det också och kan den där viktiga buisnessmannen dö så kan jag det också." Där känner jag mig smått morbid.

Vilken skräckresa till flygplatsen! Först när jag kom till Triangelstationen så tänkte jag att jag hade haft tur som skulle hinna med tåget 11.17 vilket innebar att jag skulle hinna i god tid till incheckning. Tji fick jag! Tåget var 40 min försenat och jag kom till incheckningsdisken tio minuter innan de där 90 minuterna var slut.

Paniken jag kände när de bara ropade ut senare och senare avgångstider för tåget var inte nådig och helt ensam också! Buhu!

 

Himla tur att du påminde mig om att jag kunde blogga Fridolina, det här blir jättebra att sitta och pilla med när jag känner att jag inte vill verka som en liten rädd kattunge. Så mesig jag känner mig! Jag är ju stor och tuff och har rest runt halva världen, löjligt! Nej, det är bara att ta tjuren vid hornen och lära mig att ta kontakt med okända människor. Jag råkade höra att det är 8 st som ska göra samma resa som mig med så många timmar i Dubai, men hur hittar jag dem liksom? Ställer mig upp och ropar på flyget..? Awkward!

 

Orden bara rinner ur mig, det känns som om jag skriver brev till dig Frida och det är skoj! Jag saknar dig så mycket och ändå ringer jag dig knappt, det är så konstigt.. Det känns verkligen som om du bor i ett annat land och att när vi träffas är det som att du har rest flera dagar.. :P

 

Det sitter en tjej en bit bort som har rosa converse, hon kanske ska till Bangkok? Åhh jag är så mesig! På Dubais flygplats finns det gratis wifi, då ska jag facebooka all night long.

 

Jag känner mig som en senil kärring också, kollar efter att jag har mitt pass med mig typ en gång var femte minut och jag nojar som aldrig förr om att jag har glömt något hemma. Men vad gör det? Jag kan ju köpa allt när jag kommer fram! Förrutom en laddare till kameran. Jag tror att jag har glömt den. Drygt isåfall måste jag säga.

 


RSS 2.0