Vad fan har jag för rätt att klaga egentligen?
Kan jag inte bara inse hur jävla bra jag har det innan jag börjar gnälla över värdsliga små skitproblem. Mjää, jag kanske får läsa om ett ämne på komvux. Mjä, jag har aldrig tillräckligt med pengar. Mjä, jag kommer inte komma iväg och resa förrens i september..
Sluta gnälla och fatta att du har det JÄVLIGT BRA!
Så. Det var det jag hade att säga.
Jo, och jag är så otroligt glad över att dessa två människorna älskar mig och jag dem. Bättre än såhär blir det fan inte. ;)
Sluta gnälla och fatta att du har det JÄVLIGT BRA!
Så. Det var det jag hade att säga.
Jo, och jag är så otroligt glad över att dessa två människorna älskar mig och jag dem. Bättre än såhär blir det fan inte. ;)
Prov och prat.
Jag blir så ledsen när människor pratar om vad andra människor pratar om och antagligen tyvärr förvränger en del (vilket är klart man gör, vem kommer ihåg ordagrant vad man hört..?). Nu vet jag inte vad som har hänt, men jag gissar friskt. Det är jag bra på. :P
Hoppas iaf att du vet att jag älskar dig, älskar att prata med dig, skratta med dig och att vi faktiskt kommer vara vänner i många långa år framöver även om läget kommer ändras på något sätt.
Den här veckan kommer jag iaf vara ledig varenda dag minsann! Kurserna går mot sitt slut och lektioner är inställda och vissa ska det göras grupparbete på, så ingen skolgång för mig. Lovley!
Nationella provet i matte C gick nog sådär. Klarar jag godkänt och slipper läsa om ämnet så kommer jag bli oootroligt lycklig iaf.
Henriks tangentbord är himla dammigt. Blä. Ska nog ta och leta upp en dammtrasa och damma mellan tangenterna. När jag kommer hem imorgon ska jag damma i fönsterkarmarna, har tänkt på det i flera dagar men inte riktigt kommit till skott. Ohh, Stina, förresten, är växten i badrummet övervattnad eller uttorkad..? Jag tänker liksom att det måste komma en jävla massa vatten på den men ändå är där gula blad.. Lär mig! :P
Hoppas iaf att du vet att jag älskar dig, älskar att prata med dig, skratta med dig och att vi faktiskt kommer vara vänner i många långa år framöver även om läget kommer ändras på något sätt.
Den här veckan kommer jag iaf vara ledig varenda dag minsann! Kurserna går mot sitt slut och lektioner är inställda och vissa ska det göras grupparbete på, så ingen skolgång för mig. Lovley!
Nationella provet i matte C gick nog sådär. Klarar jag godkänt och slipper läsa om ämnet så kommer jag bli oootroligt lycklig iaf.
Henriks tangentbord är himla dammigt. Blä. Ska nog ta och leta upp en dammtrasa och damma mellan tangenterna. När jag kommer hem imorgon ska jag damma i fönsterkarmarna, har tänkt på det i flera dagar men inte riktigt kommit till skott. Ohh, Stina, förresten, är växten i badrummet övervattnad eller uttorkad..? Jag tänker liksom att det måste komma en jävla massa vatten på den men ändå är där gula blad.. Lär mig! :P
Det är bara så orättvist.
Igår firade jag och mamma Morgans födelsedag med att käka ute i Malmö. Jag vill så gärna berätta mer om allt möjligt men jag känner mig så uppgiven av sakernas tillstånd att jag inte riktigt kan.
Orättvisan ligger i att enda gången jag kommer träffa min pojkvän är när han är här hemma i Sverige och jobbar så mycket han kan. Han kommer alltid längta till nästa resa. Det är så jag umgås med honom. Trött och längtandes någon annanstans längst inne. Tjejen som han ska resa med däremot. Hon får vara med honom när han är ledig, utvilad och där han faktiskt vill vara. Där han trivs som bäst. Den orättvisan skär i mig. Den tar musten ur mig och det värsta är att jag inte känner att jag kan prata med honom om det för det är inget han kan göra något åt. Det är så det är bara. Jag vill inte skuldbelägga honom för något jag har vetat hela tiden vi har träffats och varit tillsammans. Men det är liksom annorlunda nu. Det är ju på riktigt nu. Jag tycker ju om honom. På riktigt. Och det gör ont.
Orättvisan ligger i att enda gången jag kommer träffa min pojkvän är när han är här hemma i Sverige och jobbar så mycket han kan. Han kommer alltid längta till nästa resa. Det är så jag umgås med honom. Trött och längtandes någon annanstans längst inne. Tjejen som han ska resa med däremot. Hon får vara med honom när han är ledig, utvilad och där han faktiskt vill vara. Där han trivs som bäst. Den orättvisan skär i mig. Den tar musten ur mig och det värsta är att jag inte känner att jag kan prata med honom om det för det är inget han kan göra något åt. Det är så det är bara. Jag vill inte skuldbelägga honom för något jag har vetat hela tiden vi har träffats och varit tillsammans. Men det är liksom annorlunda nu. Det är ju på riktigt nu. Jag tycker ju om honom. På riktigt. Och det gör ont.
