Jag är lite rädd att mitt psyke kan skrämma folk.

Att jag gör långa listor, har nitisk ordning på mina kläder och böcker betyder inte att jag är pedantisk. Ibland kan min garderob se ut som fan, precis som alla andras. Men! När jag väl gör någonting, så gör jag det minutiöst noggrant. Då färgkoordinerar/författarkoordinerar jag böcker och kläder.
Henke påpekade igår att han tycker att jag är knäpp som måste ha likadana galgar till alla kläder. Jag svarade snabbt med att det har jag inte. Jag har likadana trägalgar till klänningar och tröjor, eftersom det är saker till överkroppen och plastgalgar till byxor och kjolar = underdelar. Det är inte konstigt!

Jag har kommit på mig själv med att ändra dialekt när jag pratar med stockholmare. Det måste jag sluta med genast. Det är inte så att stockholmare ändrar på sin dialekt för att jag ska förstå dem bättre? Nej, detta måste få ett slut, jag älskar ju min skånska och ska aldrig mer ta ett steg ifrån den.



Med detta lämnar jag er, och med en bild från när jag var 13 som jag hittade nergrävd djupt i mina bildarkiv. Haha. Fruktansvärt. Men smal var jag iaf. Ja jävlar, åtta år sen.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0